I Bernadotterummet på Waldemarsudde "visas Suzy Strindbergs finstämda landskapsbroderier, i små format och nedtonade färgskalor. Broderierna är uppbyggda av minimala stygn med tunnaste silkestrådar; utsnitt av ett lilaskiftande Alvaret, en frodig skog i allsköns gröna nyanser, ett sepiabrunt träd som gömmer en hukande kvinnokropp. Det är utsökt - slow art i sin prydno."
Birgitta Rubin, konstkritiker, Dagens Nyheter, 18 mars 2018
“I Tunna trådar, den mest omfattande utställningen någonsin med Suzy Strindbergs verk, ges en unik möjlighet att se ett stort antal av konstnärens fascinerande broderier samlade och att reflektera över de poetiskt uttrycksfulla motiven, den drivna tekniken och en mödosam konstnärlig arbetsprocess.”
Karin Sidén, överintendent och museichef, Prins Eugens Waldemarsudde, januari 2018
“I utställningen Skatt möts det svala silvret med den mjuka silkestråden. Båda materialen skimrar.... När man kommer in i det lilla mörkröda rummet på konstmuseet och ser montern med de skimrande skultpturala objekten blir man alldeles andäktig.... Det blir ett meditativt betraktande där förståelsen för den hantverksskicklighet som ligger bakom djupnar allt mer.”
Katarina Sandström, Barometern, 8 april 2015
“Under de senaste två decennierna har Suzy Strindberg broderat synnerligen små bilder föreställande frodigt landskap. Stygnen är minimala i storlek. Materialet är silke i mycket tunna grovlekar. Motiven bygger hon upp med tråden utifrån en skiss, men denna följer hon endast sporadiskt. I vissa partier läggs trådarna på varandra i flera lager så att en tredimensionalitet uppstår. Arbetet är långsamt och omständigt. Strindberg broderar i perioder, låter broderiet vila och tar upp det igen. Ofta sprättar hon upp partier hon inte blivit riktigt nöjd med och börjar om. I processen finns även inslag av meditation.”
Cilla Robach, kurator för Slow Art, Nationalmuseum 2013
“Livsserfarenhet, djup och mognad får sitt adekvata uttryck i dessa broderier. Utställningen överraskar och blir en stor upplevelse med litterära undertoner."(Se hela recensionen i presentationen Trådar.)
Åke Livstedt, Svenska Dagbladet, 31 januari 1987